Samlingssalen Gerleborgsskolan

Lördag 9 oktober 

kl 17-19

Arrangemang av Café Existens

Det råder en seglivad myt kring dadaismen om att DADA föddes som en revolutionär rörelse i protest mot det pågående kriget och det rådande borgerliga samhällsskicket. Det var den 5 februari 1916 som författaren och dramatikern Hugo Ball tillsammans med artisten och recitatören Emmy Hennings öppnade sin länge efterlängtade litterära Cabaret Voltaire i gamla stan i Zürich. Redan första kvällen blev en riktig succès de scandale där ett ovanligt bångstyrigt sällskap poeter, musiker och konstnärer klinkade på pianot, reciterade obegriplig ”nonsenspoesi”, så kallade simultandikter, skrek och skränade, slog på kastrullock och stekpannor. Somliga var dessutom klädda i groteska masker och kostymer, andra gick på styltor i frack och hög hatt. En global konstnärlig rörelse hade initierats.

Men föddes dadaismen, kanske den mest kända och mest uppseendeväckande av 1900-talets konströrelser, verkligen på en obskyr schweizisk restaurang? Och vad betyder ordet ”dada” egentligen? Hur kommer det sig att dadaismen i så hög grad kom att präglas av den så kallade ”orientaliska deputationen” som enligt Hugo Ball stod på det lilla podiet på Restaurant Meierei redan första kvällen och som visade sig bestå av ett bullrande lössläppt gäng unga rumäner på flykt undan det pågående kriget i övriga delar av Europa? Och vad betydde det faktum att majoriteten av kärntruppen i Zürich var uppvuxna i den östjudiska kulturen och religionen?

Tom Sandqvist berättar om DADA och dess östjudiska rötter med utgångspunkt även i hans senaste bok, romanen Hemma i Drohobycz (2021) om den polsk-judiske författaren och konstnären Bruno Schulz (1892-1942), en av den s.k. magiska realismens och absurdismens främsta företrädare i det litterära och konstnärliga 1900-talet.

Tom Sandqvist är författare och professor emeritus i konstens teori och idéhistoria samt docent i konsthistoria. Han har publicerat en lång rad konsthistoriska och konstteoretiska studier, av vilka flera koncentreras till det tidiga central- och östeuropeiska 1900-talet, t.ex. studien Ahasverus vid staffliet (2014) om judisk konst och konstnärer i Central- och Östeuropa. Om dadaismen har han publicerat bland annat Kärlek och Dada (1998) om Hugo Ball och Emmy Hennings och inte minst studien Dada öst (2005) om rumänerna på Cabaret Voltaire, vars engelskspråkiga version Dada East (2006, The MIT Press) väckt stor internationell uppmärksamhet på samma sätt som Ahasuerus at the Easel (2014, Peter Lang Verlag). Några år senare utkom boken Vi söker ett sammanhang om Arthur Segal, Sonia Delaunay och Kasimir Malevitj, som reflekterar kring deras förhållande till den östeuropeiska judiska kulturen kring förra sekelskiftet. Studien Born in a Shtetl (2016) återbördar konstnären Sonia Delaunay till hennes judiska bakgrund i nuvarande Ukraina.