Röster om Konstnärlig grundutbildning Bohuslän 2019

I våras satte några av oss ned i kvällssolen på vår uteplats för att samtala om upplevelser av studierna. Vi som deltog var Angel Nicolas Lindgren, Hilda Kaniusonyte Ekengren, Teresia Clifford, Rebecka Johansson, Tomas Vestlund, Axel Åhnberg och Elin Wikström. Samtalet kretsade kring utbildningen, den egna och gruppens utveckling, platsen och att bo på landet – i ur och skur.

Utbildningen

– Du får mer självförtroende i vad du gör, ju mer du gör det. Du övar dig också i det! Du ser saker med nya ögon, det är som att bo ute i skogen och efter ett tag kunna alla stigar. Varenda sten i ens skalle vänds på. En i gruppen kom hit för att måla akvarell men tycker att det roliga är att ha fått testa så många olika metoder och tekniker. – Du lär dig allt och inget beroende på vad du vill. Det mesta av kursen står skolan för. Men materialet till vårt eget konstnärliga arbete står vi själva för. Där får vi låta det blomma ut i den riktning vi själva väljer. Eller som en av tvåorna uttrycker det: – Du får bli ditt eget klister och hitta materialen och teknikerna att foga samman som just du behöver. Det lockar fram uppfinningsrikedomen i en. Vi utvecklar våra konstnärskap, fastnar inte i en form. Vi ges impulser för att utvecklas, får testa många olika metoder, ur det utvecklar vi helt egna sätt att gestalta i form och färg. Det ena ger det andra…

Egen och andras utveckling

Genom att vi jobbar med våra egna konstnärliga praktiker och med oss själva som personer så lär vi oss interagera med andra. Vid den här tiden på året har gruppen genomgått flera faser; tillhörighet och trygghet, opposition och konflikt, tillit och struktur. Det stödjande klimatet, säger en av ettorna, är viktigt för mig och ger ett exempel: – Om jag får en fråga, så kanske jag inte kan svara på det genast, då är mitt; jag vet inte, det behöver jag fundera på, ett accepterat svar. Alla bjuds in att ta plats, att vara sig själva. Nu är vi inne i fasen arbete och produktivitet. Vi respekterar att vi utvecklas åt olika håll. Lär av varandras arbetsprocesser och genom att följa varandras utveckling.

Platsen/att bo på landet

Här bygger vi upp en långsiktig relation med lärare och lärandet, säger en annan och lägger till, i ur och skur… Vilket leder till skämtande kring att ”Ur och skur- utbildningen i konst och kultur”, är ett roligt och passande namn, för vi utbildar ju kursdeltagare för ett hållbart konstnärskap och arbete i vad som krävs för att konstnärer och kulturskapare ska uppnå ett bra liv… Att göra något i ur och skur är ju att inte dra sig för vare sig rykande snö eller hällande regn, att stå pall för alla väder, eller bildligt, i alla slags motgångar. Utbildningen erbjuder verktyg för vad som krävs för att arbeta vidare med konst och kultur, i centrum och periferi, lokalt och globalt.

Att leva här ger möjlighet att fokusera. I storstaden glider du med. Naturens och människornas variation och växling, gör att du kommer i kontakt med dig själv. Din rytm, dina egna handlingar och tankar blir synliga och tydliga här. Det är skönt att få upptäcka sig själv. Det finns en hel värld att upptäcka i trakten, platser och personer. Platsen kräver att lyssnas in och det för med sig att du blir lyhörd och öppen för överraskning. – Jag har under året haft fler och starkare konst och kulturupplevelser i Gerlesborg, än i staden där jag annars bor, säger en av ettorna.